Med rätt körstil kan "snålvargen" klara tio mil på tre liter diesel, men ett par månader till på utvecklingsavdelningen skulle göra gott.

En tävling på pressvisningen, så påhittigt. Den här gången gällde det att förbruka så lite bränsle som möjligt under provkörningen. 104,5 kilometer skulle avverkas på maximalt 100 minuter. Vi svenskar försvarade våra färger bra, kom både etta och tvåa. Själv kände jag från start att det skulle vara mer intressant att pressa motorn, vi visste ju alla att det rörde sig om en riktig snålmästare enligt gällande körcykel. Tänk om motorn skulle uppföra sig som Mitsubishis GDI-motor och dra oerhörda mängder under normalt ansträngande körning.

Jag slängde kartan och letade upp små sköna vägar i Halland. Dessa ledde mig så småningom in till Göteborg där jag och Lupo fick känna på ordentliga köer.

Det finns tre program, inget heter Drive som på en vanlig automatlåda. Det läget är ersatt av ett E. Här uppför sig motorn som en ganska normal diesel. God kraft och ständigt låga varv. Halvtrist. Med knappen ECO intryckt ska bilen klara den magiska gränsen 2,99 liter/100 km. Mer om det senare. Tredje sättet att framföra bilen är med hjälp av Tiptronic, föraren kan själv påverka genom att puffa spaken framåt eller bakåt.

Mest imponerar motorn vid körning på motortrafikled och motorväg. Drygt 2 000 r/min vid 110 km/h är mycket lågt för en motor med volym på knappt 1,2 liter. Ännu mer positivt är att i maxfart, 165 km/h, ligger varvtalet på endast 3 000 r/min. Lilla Lupo är oerhört kursstabil, även i maxfart går färden utan dramatik. Lite vindbrus runt backspeglarna och vid sidorutorna påminner föraren om att det går fort i överkant.
Från stabil kurs på motorvägen bär färden av in på små vägar med snäva kurvor och små backar upp och ner. För en gångs skull känns Tiptronic ganska motiverad. Stressade förare kan försöka spara tid genom att växla själva. Strax före varvräknarens rödmarkering går ändå datorn in och bestämmer när det ska växlas.

Tiptronic känns bra, om man orkar styra med en hand. Det är svårt då bilen understyr kraftig mest hela tiden. I vissa kurvor känns det rejält farligt då Lupon inte går att dra tillbaka till rätt sida av vägen. För mjuk framfjädring gör också att bilen niger djupt åt varje sväng den möter.

Nej, in i stan. Det måste vara här folket som jagar bränsledroppar vill köra mest.
Det visar sig att trelitersbilen inte har sin starka sida i stadsdjungeln heller, med snålprogrammet alltså. Den axar oerhört långsamt. Växlingarna tar evigheter och där emellan tappar bilen mängder av fart. Det mest innovativa är ändå att motorn stängs av vid stopp. Har man fotbromsen intryckt mer än tre sekunder, stillastående vid till exempel trafikljus, stängs motorn av. Systemet fungerade inte alltid på några av provkörningsbilarna. Ungefär fyra gånger av tio stängdes motorn av. Andra exemplar fungerade oklanderligt. En barnsjukdom kanske?

Den tunga styrningen gör sig påmind även i stan. Ryktet säger att det finns servo, mina armar säger något annat.

Lupo 3L TDI visar alltså sin bästa sida på motorvägen. En ovanlig talang bland småbilar. Bilens omarbetade yttre har gett en mycket bra aerodynamik. Hur friktionsdäck kan avge så pass mycket ljud som de gör är en mindre men ack så förbryllande fråga.

Jag knattrar in med Lupon på uppsamlingsplatsen. Innan jag hunnit få stopp på fordonet är Volkswagens tekniker redan djupt angagerade i PC:n som hela tiden stått i mitt bagageutrymme. Hur mycket har bilen dragit?

Siffrorna 4,42 l/100 km visas på displayen. En högt uppsatt representant för koncernen kommer vandrande med en pipa i mungipan. Vid åsynen av min konsumtion hostar han till och tappar nästan sitt tobaksstoppade träskaft. Svensken som vann körde med en snittförbrukning på 2,54 liter per 10 mil.
Så, vann jag då "drummel-ligan"? Tydligen inte, ryktet gjorde gällande att en förare lyckades få sin varg (Lupo betyder varv på latin) att sörpla i sig i snitt 4,9 liter per 10 mil.

Lupo 3L TDI - en bil som kan köras superdupersnålt och snålt. Ordet snålt leder oss in på den högst intressanta frågan ekonomi.

Vad Lupo 3L TDI kommer att kosta i Sverige är inte klart. Klart är däremot att snålisen kommer att börja säljas i Tyskland den 23 juli och i Sverige efter årsskiftet. Det tyska riktpriset är 26 900 D-mark.

Att räkna på valutakursen är osäkert, priset ska dock motsvara det på instegsmodellen av VW Golf.
138 000 kostar en sådan i Sverige. Det blir ett ganska saftigt pris. Lupo finns redan nu med dieseln SDI. Pris för den (automatlåda inräknad då sådan är standard på 3L TDI) är 116 400 kronor.